Sitter och ser slutet just nu. Hur GÖR han, David Lynch, för att det vardagliga ska bli så laddat? Är det färgerna? Musiken?

Alldeles skräckslaget fascinerad.

Jag har en teori om att Rita (den mörka tjejen) och Betty (den blonda tjejen) är samma person. När Rita utsätts för mordförsök och omtumlad och skakad ragglar ner genom natten hittar hon ett hus där hon kan sova. När hon ligger under bordet ensam, rädd och skadad får vi första gången träffa Betty.

Betty kommer från flygplatsen i sällskap med två overkligt glada, lyckliga och overkliga pensionärer tror jag att detta är precis motsatsen för hur det är för Rita. Rita skapar sig sin egen motsats. Någon som är stark och handlingskraftig. Någon som driver henne framåt.

Betta är vit. Rita är svart. Betty är blå. Rita är röd. Varsin sida av spektrat.

Sedan har vi regisören Adam. Hans liv håller på att rämna. Hans tjej är otrogen med poolstädaren. Han håller på att förlora sin film. Han är snart bankrutt. Så träffar han på The Cowboy. The Cowboy säger att han kan hjälpa Adam på rätt spår igen. Allt han behöver göra är att välja rätt skådespelerka till filmen.

Adam går med på dealen. Han väljer den förutbestämda Camilla Rhodes. Och är inte Camilla som en blond version av Rita? Och varför blir Betty så skakad och förskräckt när hon ser Adam och Camilla?

Rita och Betty åker till en adress som de tror är Ritas riktiga hem. Hon heter då Diane Sawyer. De kommer dit. Där ligger en mörk kvinna död och förnultnad.

Rita och Betty har sex. Därefter är det Betty som har de farligt röda kläderna. 

Här är vändpunkten!

Det är en freudiansk klassiker att låta två sidor av en personlighet gestaltas av två olika personer som sedan smälter ihop i en symbolisk sexuell förening (ta till exempel Törnrosa och prinsen). Oftast rör det sig iofs om Anima och Animus, alltså kvinnligt och manligt, som ska förenas. Det verkar inte riktigt stämma här. Men att det rör sig om en förening av olika personligheter inom en och samma person tycker jag ändå är en spännande tanke.

Tid är också något konstigt i allt David Lynch gör. Den är allt annat än linjär. Därför går det inte riktigt att säga vad som sker i vilken ordning. Allt sker samtidigt och aldrig.

I fallet med både Mulholland Drive och Lost Highway tycker jag mig dock se samma historia utspela sig två gånger ifrån olika personligheters synvinkel. Därmed inte sagt att det är olika personers synvinkel. Mycket är annorlunda beroende på hur personen uppfattar det, men vissa saker är gemensamt. Det kan vara personer, ord, färger, symboler eller liknande.

Några ledtrådar till historien tror jag är "This is the girl", den blå nyckeln, den blå kuben (kan det bara en portal mellan två parallella världar?), "No hay banda - there is no band. It's all a recording" och givetvis färgerna.

Återkommer strax med lite egna tankar. Här kommer först lite ledtrådar från David Lynch själv:

1. Pay particular attention in the beginning of the film: at least two clues are revealed before the credits.

2. Notice appearances of the red lampshade.

3. Can you hear the title of the film that Adam Kesher is auditioning actresses for? Is It mentioned again?

4. An accident is a terrible event… notice the location of the accident.

5. Who gives a key, and why?

6. Notice the rope, the ashtray, the coffeecup.

7. What is felt, realized and gathered at the club Silencio?

8. Did talent alone help Camilla?

9. Note the occurences surrounding the man behind Winkies.

10. Where is Aunt Ruth?

Scenen när kvinnan sjunger på Club Silencio får mig att tänka på en scen i Twin Peaks.

Dom är på krogen The Road House. Ett band spelar en sorglig sång. Sången berör så många karaktärer. Flera börjar gråta, fast dom har absolut ingen aning om varför. Alla känner att det är någonting som händer, men ingen vet om vad.

Mitt i allt ihop stannar tiden och jätten kommer fram och säger till Cooper: "It's happening again. It's happening again".

Visst är filmen riktigt läskig? Jag satt och såg den själv igår och genom hela filmen är det en rätt otäck stämning..men samtidigt väldigt intressant och trollbindande historia som gör att man bara vill se mer och mer.

Har ni förresten tänkt på att Lynch är väldigt sparsam med musik i filmen? Där många regissörer vräker på med musik för att förmedla t.ex. skräck gör Lynch tvärtom och låter det vara nästan helt tyst eller bara lite dova mullerljud i bakgrunden. Ändå lyckas han få till ett antal scener där åtminstone jag satt som förhäxad..antagligen mycket tack vare fotot och den suggestiva känslan det framkallar.

Frågan är hur djupt man ska gräva för att försöka hitta en lösning på filmen, uppenbarligen finns det någon sorts lösning eftersom Lynch själv ger ledtrådar. Men är det ändå inte just mysteriet som gör filmen så härlig. Det är ju ganska lätt att dra paralleller till Donnie Darko som även den är helt underbar och väl egentligen har någon typ av lösning. Den älskar jag att se trots att jag alltid blir lika förbryllad.

David Lynch använder ofta bakgrundsljud, gärna industriljud istället för musik. Elefantmannen är ett utmärkt exempel på det.

Jag har kollat runt lite på internet och det finns en hel del teorier angående Mulholland Drive. En av de mer intressanta jag har funnit går ut på att det vi ser större delen av filmen egentligen bara är en dröm/fantasi. Det vi ser i slutet av filmen är alltså den verkliga världen och det som faktiskt sker. I tidsordning får vi då se Diane (Naomi Watts) åka i sin limousin till Mulholland Drive till festen som regissören håller. De personer hon träffar på festen blir sedan en del av hennes dröm/fantasi i form av andra karaktärer. Camilla (Laura Harring) som på festen har ihop det med regissören är kanske Diane´s ex. eller att hon vill ha henne. Därför blir hon Rita i drömmen, en person som behöver hennes hjälp och förlitar sig på henne.

Eftersom Diane känner sig förödmjukad på festen anlitar hon en kille för att döda Camilla. Det är sedan när hon inser vad hon gjort som hon börjar koka ihop sin fantasi eller dröm.

I hennes dröm sker sedan allt med krocken, Betty som kommer till stan etc. etc. När Diane sedan vaknar upp och grannen knackar på dörren nämner grannen att två poliser har frågat efter henne..vilket då troligtvis beror på mordet av Camilla.

Hela förklaringen finns att läsa på engelska i en tråd på imdb.

Ärligt talat var jag för trött både igår och idag för att kunna tänka igenom om den förklaringen håller helt och hållet, men intressanta tankegångar. Vad säger ni?

Länge sedan jag såg filmen men har för mig att den röda (?) lampan har en central roll. Är det inte så att den typ tänds och släcks? Och det symboliserar när man går från verklighet till fanatasi?

Oskar

Jag har sett filmen tidigare, men missade att se om filmen innan diskussionen. Nu när jag läser era kommentarer blir jag så sugen att se om den…

#11: Vi väntar med spänning på dina kommentarer! :)