Tankefel från min sida, jag läste Det stora blå som Den blå lagunen - vad sjutton kunde den ha gjort för intryck?? *s* Men Det stora blå var en underbar film och musiken likaså!

Jag kan dock inte minnas att en film gjort så stort intryck på mig att jag liksom "börjat leva" den. Det är mer att jag verkligen tänkt och grubblat över filmer länge länge efteråt, handling och detaljer som bitit sig kvar. Men när jag nu så där bara börjar tänka efter på filmer som gjort starkt intryck så är det svårt att komma på några alldeles speciella förutom favoritfilmer - och de har jag ju, tack och lov kanske man skall tillägga, inte börjat leva irl:)

Men det låter ju som ni hade ofantligt kul i ert liv som "swingpjattar"! Och det var väl tur (?) att det var just en sådan film som gjorde sådant intryck på dig, du kunde ju gjort ett bra mycket sämre "val"!:)

det finns en film som heter north shore (ganska usel tror jag att jag skulle tycka idag) som jag såg varje dag i mina tidiga tonår. denna fick mej att drömma om att fara till hawaii och bli vågsurfare, något som tyvärr aldrig skedde  =) dock drömde jag om det mycket och länge.

Pay It forward är en av mina favoriter. Idén är inte ny, men snyggt paketerad i den filmen.

Vänliga hälsningar

Niklas

Haha, kul! Jazzböxer. Jag influeras av en massa saker precis som alla andra. Men skillnaden stannar oftast i hjärnan hos mig. Har en gammal kompis som för 20-25 år sedan på en enda dag gick över från att digga Elvis till att bli ett syntfreak. Mannen gick från lump och krulligt hår till snagg och kostym. På en enda dag! Om serier/filmer som jag känner extra för håller jag Tsarens Kurir och Kampen Om Elden (Quest For Fire) nära hjärtat. Lyssnade på blues redan som 7-10-åring, fick ett fantastiskt bra kassettband. Kommer inte ihåg om det var från mina föräldrar eller min moster. Har detta kvar men jag har svårt att finna titlarna eftersom jag endast har bandet kvar. Då…Farsan fortfarande dragspelssnubbe och min mor rörde man inte. Kvarstår att jag fick känna mig som en "outlaw" när jag lyssnade på lite rockigare material. Låg volym. Den omvälvande åldern var nog runt 16-17. ZZ-Top, Mötley Crüe etc. I samma veva började jag spela gitarr och Jimi, Clapton var husgudar. 38 nu. Jimi är fortfarande husgud liksom Led Zep. Men om jag ska utse en key film…så får det bli Kampen om elden. Denna rulle är brutal nog (som jag kommer ihåg den) för vem som helst att minnas och på tidigt 80-tal kollade vi rullen ingående i ett projekt på högstadiet. Oglömbar. Förutom Kampen är Led/Deep/Clapton/Jimi och basister /Jaco Pastorios/Jonas Hellborg konstant närvarande. Om man nu inte räknar Bach etcetera. Plus en massa andra band som jag inte har plats att skriva. För att få någon konklusion. Alla är olika och relaterar till olika saker. Det är inte upp till någon att avgöra vad någon ska tycka. Låter segt  jag vet. Man jag kan inte komma på något bättre. C.

Minns din swingpjattperiod Staffan, ni var ascoola och alla var avundsjuka för att ni vågade. Men visst var det märkligt att kunna komma undan med att sticka ut så mycket som 16-17åring?

Men inspirerande film var det…. Vet inte riktigt om det räknas, men den var inspelade på video och således en "film". Nån gång tidigt 80-tal sände SVT årets dos av musik, dvs luciarock. Ett av banden som var med där var Iron Maiden som i mina oskyldiga barnaögon var det tuffaste man kunde tänka sig, och tuffast av alla visade sig trummisen Nicko Mcbrain vara. Snart därefter fick man börja i kommunala musikskolan efter att ha genomlidit ett års kollektiv blockflöjt, och gissa vilket instrument som jag bara var tvungen att börja spela…..

Att börja spela trummor var min väg in till musiken, och även den väg jag skulle lära känna de flesta av mina nära vänner som jag umgås med idag. Genom att spela i samma band, dela replokaler, gå på spelningar tillsammans, åka på festival mm mm har jag lärt känna massor med fantastiska människor, och upplevt så otroligt mycket tillsammans med dem, och det tror jag faktiskt aldrig hade hänt om jag inte börjat spela. Så tack, Nicko McBrain och Iron Maiden, I owe you big time……

måste även erkänna att alla karatefilmer som kom säkert hade påverkan av mina val av sporter =)

Cartman, vad kul du gillade också Tsarens kurir! Jag har babblat om den i tråden TV-serier från barndomen:) Och ju mer jag tänker på det så gjorde den ju faktiskt rejält intryck, jag fastnade helt för titelmelodin och skulle absolut lära mig den på gitarr. Min stackars lärare fick kämpa sig igenom den med mig, men så blev det bra till slut! Fast om jag skulle kunna spela den idag är en helt annan fråga… Överhuvudtaget så kom jag ihåg att när det hänt något speciellt på den tiden (TV-serie, Melodifestival osv) så fick vi minsann lära oss att spela den senaste dängan på gitarren. Men det kanske är likadant idag för barnen i kommunal musikskola?

En annan TV-serie som gjort stort intryck på mig är ju Baronessan, kärleken och döden. Som tur är har jag inte försökt leva den IRL… Men Albinonis Adagio får mig alltid att tänka på den, det är fortfarande ett av mina klassiska favoritstycken, och bilden av baronessans blodiga hand på den vita stenmuren som aldrig gick att tvätta bort, och den sorgliga, sorgliga historien som gick igen i senare generationer… *Suck*

Pia, vad är det för fel på Det Stora Blå nu då? :)

rumpino, varför har du gett upp hoppet om att bli surfare. Jag hänger gärna på om du ångrar dig igen…

Cartman, Tsarens kurir hade jag aldrig ens hört talas om men om både du och Pia tar upp den i den här tråden så är den förmodligen välinvesterad tid.

Pelle, att man kom undan då straffar sig säkert nu. Eller senare. Någon baksida måste det ju alltid finnas…? :)

// staffan

Staffan, nej Det stora blå är en jättebra film med underbar musik! Jag tolkade lite snabbt och felaktigt som att det stod Den blå lagunen… kanske inte riiiktigt i klass med Det stor blå:)

drömmen finns fortfarande .. iaf att få prova lite  =)

#9 (Pia)

Jo, jag skrev Det Stora Blå, och jag håller med dig om att kvaliteterna med den vida överstiger Den Blå Lagunens.

Idag.

Däremot måste jag erkänna att jag troligtvis inte hade sagt detsamma när jag var 10 år. Kanske var det en film man lättare avgudar innan man sett för mycket av världen. Och sen var ju Brooke Shields sååå fin också… :)

It's all in the eye of the beholder.

// staffan

#11 hm ja, jag får väl faktiskt hålla med dig om det, men filmers intellektuella kvalité stod väl inte högst på listan på den tiden:) Brooke Shields har väl bara blivit bättre med åren dock, men var sjutton tog, hm hette han Christopher Atkins, vägen efter sitt inhopp i Dallas?

7 Pia, Baronessan…just introt med handen som du beskrev kommer jag ihåg som om det vore igår, Spanien va? Men inget mer. Tsaren, Baronessan 1975-80 och Kampen 1980-1983 tror jag. Ca 20-30 år sedan.

Tsarens Kurir, jag har sökt efter temat i flera år utan framgång. Det jag har haft att gå på är "Nadjas Theme". Stämmer detta, förmodligen inte? Har du noterna (gitarr) och/eller ljudfil så är jag mkt intresserad.

C

Cartman, men absolut jag skall rota i gömmorna, kan dock ta tid. Förutom att noterna ligger i förrådet efter flytten för 4 år sedan, så vet jag inte var de ligger… Men visst har jag dem och bättre sent än aldrig:) Återkommer! Och ja så var det nog Nadjas Theme. Det får bli noter för ljudfil har jag inte:)

Jag har hela tiden trott att Baronessan var italienskt, men det kan ju likaväl ha varit spanskt. Ibland undrar jag om det skulle vara trevligt att se dessa serier/filmer man minns så igen, eller om man bara skulle tycka de var pinsamt dåliga….

Pia, tackar. Jag har fått tag på Nadias Theme (ljud). Skriven av Vladimir Cosma. Orignaltitetln till Tsarens Kurir är "Michel Strogoff". Apropå Baronessan har du nog rätt. C

Cartman, har ännu ej hunnit leta efter noterna, men visst var det Vladimir Cosma som skrivit den. Jag tror det är min gitarrlärare som skrev ner noterna, så det känns väldigt "genuint" det hela. Vad sjutton, det kanske blir till att ta fram gitarren och försöka spela igen när jag väl hittar dem..:)