Svåra äldre svenska filmer
Har under de senaste månaderna sett två lite äldre svenska filmer, som jag verkligen ogillade skarpt. Och jag vet samtidigt att många gillar dem mycket. Rätt fascinerande 🤔
Jag verkligen plågade mig igenom båda, den första för att jag hade sällskap som insisterade på att jag måste se den, den andra för att jag hoppade satt det skulle bli bättre.
Någon mer än jag som känner såhär för dessa filmer? Och framför allt, vill någon som gillar dem berätta varför de är så bra? Det är uppenbarligen något som jag missar 🤪
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
#0 LOL, men din stackare… plåga sig igenom filmer är ingen höjdare. Du ska dock ha en stor eloge för ditt tålamod. Jag har absolut inget tålamod för sådant.
#1
Nja, jag vet inte jag… det är nog mest bara dumhet?? Haha 😂
Kan du relatera till hur jag känner? Åh just ja. Låt den rätte komma in är ju en annan sån svensk film som jag höll på att storkna av 🥵
Dunderklumpen! insisterade mitt sällskap på att jag måste se, för den var så speciell och så bra. Och jag satt i soffan och kände att ögonlocken blev tyngre och tyngre. Det var så konstigt 🤦♂️
Lite rolig var den. Gillade särskilt humlan med den skånska dialekten, hahahaha! 😂Och den där "elake" på cykel var rolig ett tag också.
Hugo och Josefin fick jag för mig att jag skulle se för att jag gillar de flesta äldre svenska filmer, med sommar, och barn i huvudrollerna. Men detta var svårsmält 🤢
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
![[Yllhilda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är helt förtjust i Kalle stropp och grodan boll och Agaton Sax(bortglömd juvel).
Jag har bara sett Dunderklumpen en gång och anledningen att jag såg den till slutet var blandningen mellan animerat och verkligt, som med Vem satte dit Rober Rabbit(som jag älskar) och Mary Poppins.
Har dock alltid haft problem med helt otecknade svenska barnfilmer, med undantag för Astrid Lindgrens karaktärer.
#3
Jaha se där! Själv tillhör jag de där som har just svårt för filmer som blandar tecknat och otecknat. Det blir bara så fel i mitt huvud, men främst tycker jag nog att det ser så estetiskt fult ut 😇
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
Hugo och Josefin har jag aldrig sett, jag fick böckerna lästa för mig som barn men kommer inte ihåg dem alls.
Jag har väl ett hatkärlek förhållande till dunderklumpen. Jag älskar Per Åhlins figurer, förutom Dunderklumpen själv som bara är djävligt creepy, och en del av sångerna är kul och sköna. Enöga (heter han så?) han med cykeln är ond men härlig på något vis. De icke tecknade figurerna blir jag dock bara irriterad av, skådespeleriet gör liksom bara ont att se.
Starta ny diskussion