Länge sedan jag såg filmen. Minns inte så mycket mer än slutet.
Jag är rätt blödig, så jag började säkert snyfta. 

Kanske därför jag brukar undvika såna filmer 

Hehe, ja om du är blödig så började du säkert att snyfta, minst sagt!

När de satt i bilarna där vid trafikljusen.. då var det helt kört för mig. Då sprutade tårarna!  Sen kände jag mig helt förfärad, upprörd, ledsen och uppgiven efteråt. 
Utöver Harry Potter-filmerna så är denna den som har berört mig mest.

Jag blev påmind om filmen när jag igår såg "Falling in love" på TV. Med Meryl Streep där också, och Robert De Niro och Harvey Keitel. Liknande tema men inte lika deprimerande, haha..

Puttar lite 

Åh, den var så längesen jag såg, kommer inte ihåg… (Börjar bli gammal? Hehe!) Men blev ruggigt sugen på att se den igen, så tack för tipset!

#4
Det skulle jag också vilja göra! Men jag vet inte om jag vågar, jag är rädd att det blir att gå igenom samma pärs igen 

#5 Förstår vad du menar, ibland vill känslan inte riktigt släppa taget om en!

#6
Nej precis.

Har du läst boken? Undrar hur den är i jämförelse.

#7 Nej tyvärr inte, tycker om att läsa men har inte läst den.  Gillar annars att läsa böcker som blivit film (gillade tråden här på sajten!), tycker att man kan få nya infallsvinklar på historien, att film och bok kan komplettera varann, eftersom de inte alltid lägger tonvikt på samma saker!

Aldrig sett. Kommer aldrig att se… LOL

#9
Oj varför så bestämd?

#10 Förlåt att jag skrev här. Inte meningen att förstöra tråden. Glöm det.

Gillar inte skådisarna och drama/romans tilltalar mig generellt inte. Sårri.

#11
Men nää, såklart du får skriva här. Jag blev bara nyfiken på varför du så bestämt aldrig kommer se den.

Men nu vet jag haha… ja men det är klart att alla genrer inte kan tilltala alla. Eller skådisar.

Hörrö dudu Grodan..inte racka ner på Clintan nu!

Totalt glömt bort den, så för at svara på frågan måste jag se den igen för jag minns inte vad jag kände då jag såg den… X antal år sen..

Ska bara få tag i den med ja…

#12

#13 LOL… han är ju äcklig…

#15
Åh, han är inte äcklig alls i den filmen. Men jag erkänner att efter att ha sett den filmen, som han även har regisserat, så tycker jag om honom mer än vad jag gjorde innan. Och Meryl Streep är min kvinnliga fvoritskådis

Självklart behöver inte alla gilla dem, eller vilja se filmen. Men jag tycker det är lite synd för den är väldigt välgjord.

Har fått låna den, så nu blir det snyftis! Borde kanske ladda med feel-goodfilm till efteråt också?

#17
Modigt av dig! Ja, jag hade nog gjort det. Och kanske hade jag behövt tvinga mig att se en glad film efteråt. Jag ville bara gråta första gången jag hade sett filmen. Vill se om den men jag tror jag ska vänta tills jag känner mig lite mer stabil, en annan tidpunkt i månaden kanske 

Oj, vet inte vad jag ska skriva… Den berör mig, men inte så jag blir deprimerad, utan snarare att jag verkligen vill ta vara på det jag själv har och dem jag älskar! Jösses vad man blev sentimental och nostalgisk!

#18 Hehe, tajming är viktigt! Särskilt vissa tider i månaden, ja. Vilket humör man är på påverkar ju jättemycket hur man känner för en film.

Du såg den ikväll alltså! 
Ja den känslan minns jag att jag hade också. Jag gillar när filmer får en att inte bara tänka till, utan även känna. 

Var den bättre eller sämre nu än förra gången du såg den?

Själv tog jag en promenad in till stan ikväll, jättefint efter regnet-väder och vid 21-tiden. Gick till Slottet och tittade bort över stan och mot Domkyrkan - bor i Uppsala. Mycket vackert och ungefär vad jag klarar av för tillfället 

Den var mycket bättre nu! Såg den som tonåring, och med lite fler år och erfarenheter i bagaget kan man känna igen sig i den på ett annat sätt. Eh…utan att avslöja för mycket om mig själv, haha!

Det låter inte så tokigt med kvällspromenad faktiskt!

Jaha, kul att det gått några år då! Jag såg den för 1-2 år sedan. Minns inte exakt men tror det var en sensommar.

Det blev aldrig nån lättsam film efteråt, kändes ok ändå. Får se om man kommer sig för att låna boken snart också, det vore kul!

#2: Jag fick precis samma kännslor som du när jag såg "Broarna i Madison County" på tv första gången för några år sedan (har den på VHS och som bok). Scenen vid trafikljusen är den starkaste i hela filmen… jag blir väldigt rörd av just den scenen😢

#24
Oh ja.. bara av att tänka på den scenen 😕
Jag har velat se om filmen (har ju bara sett den en gång) men har helt enkelt inte vågat! Med tanke på att jag var nästan deprimerad i några veckor efteråt så vet jag inte vad jag ska förvänta mig 😮