Svensk filmproduktion
Såg en svensk film som utspelar sig i Dalarna i helgen, ni vet kanske vilken jag menar? Masjävlar naturligtvis. Filmen var bitvis underhållande, men jag kunde inte rå för att tycka att svenska skådisar känns som glada amatörer.
Lite som när man har ett spex på en urspårad firmafest.
Hur kommer det sig att regissören inte har möjlighet att ta om en scen när man hör att dialogen övergår från att innehålla nyanser av dalmål till rent stockholmsmål med någon form av försök till norrlänska.
Nästan som om skådespelarna verkligen var berusade på hembränt…
---
Tänkte också på det. Så fort dom spelade upprörda glömde de bort dialekten…
Mvh // Johan
Åh, gillar inte den filmen….den snodde Pollaks guldbagge :(
Jag tycker allt att den är snäppet bättre än överambitiösa och onaturliga Kay Pollak slemrullar…
---
smaken är som bekant som baken
Jag kan mycket väl tänka mig att vi missar dylika nyanser både i icke-engelskspråkig, som engelskspråkig film. Modersmål är modersmål och vi är givetvis ganska duktiga på att höra smånyanser.
Generellt sett så är svensk film tyvärr typad av teatern, vilket inte är så lustigt då vi har en liten publik och en liten produktion. Och är det något jag personligen inte tål så är det teatraliska gester och tonlägen, som säkert passar bra i en halvfull teatersalong, men som passar oerhört illa i närbild där man ser och hör varenda nyans… 
Men detta säger då jag, som generellt gillar svensk film… Men det handlar nog mer om att jag är, och tycks förbli trött på standardiserad amerikansk film.
//Zac
Där skrev du ett sant ord Zac, svensk film är ofta väldigt teatralisk och det blir ju både komiskt och pinsamt på vita duken.
ja, men finns det nåt mer pinsammare än Richard Gere som ska låtsas prata irländska :) X( urgh ;)
Ja precis, #7 :) liksom Tom Cruse i Far and Away …man garvar ihjäl sej.
Men med Richard är det kanske lite mer tillåtet…:)
Starta ny diskussion