Hm..den har jag inte ens sett, men nu gav du mig ett bra skäl att sätta upp den på min lista hos brafilm.com. Ska bli intressant att följa diskussionen.

jag måste säga att jag  var mer imponerad av hur filmen "såg ut" än handlingen. jag älskar kontraster och konstnärliga bilder i filmer, som när Filippo i början sitter på en bänk utanför polishuset och kameran zoomar ut up på det tråkiga, gråa Huset med springande poliser utanför.

Älskade scenen när Filippa o filippo siter utan för kyrkan och väntar på Filippos pappa. 

handlinegn då: en spännande ganska oväntad story trorts att den nog är ganska typisk. 
Började så att man hatade huvudpersonen och slutade med att man bara satt o hoppades på att hon skulle klara sig.

Gullig, romantisk, känslosam och spännande film

måste även säga att sammanknytningen med början och slutet var helt underbart! det fick en verkligen att fundera på vad som verkligen hände.

//"en av de underbara eleverna"

#2, Emelie - Håller med dig om att den är väldigt snyggt berättad på det sättet. Vad var det som gjorde att du gillade scenen när Filippa och Filippo väntar på pappan utanför kyrkan?

 Och ja, vad var det som hände - egentligen?

#1 Sätt den på listan! Sätt den på listan! :)

de såg ut som tvillingar fast man viste att de inte var det. det syntes mer att de hörde ihop. känndes lite som en symbolik för deras kärlek. dessuom vart bilden väldig symetrisk och det gillar jag skarpt.*tummen upp*

ja.. vad hände igentligen.
jag tänkte på början. jag fick en bild av att det var Filippo som körde helikoptern i simulöator. och han sista fråga när han misslyckats var "hur högt kn jag flyga". .. jag fik bilden av att han flög precis så högt, på gränsen och försvann.

Jag tycker också att den är väldigt väldigt snygg och snyggt berättat. Många kan nog ha svårt för det släpiga tempot Heaven och även hans tidigare filmer, framför allt då Prinsessan + Krigaren, som för övrigt är väldigt lik Heaven i den underliggande storyn.

Intressant att du tycker att de ser ut som tvillingar. Med tanke på deras namn - Filippa och Filippo - är det säkert ingen slump. :)

Något som jag tycker om med filmen är att den leker med idén om vad som är ok att göra bara man har en god avsikt. Är det ok att placera en bomb i ett kontor när mannen som har kontoret säljer knark till skolbarn och har haft ihjäl huvudkaraktärens man? Är det ok att hjälp att frita en mördare när man inte tycker hon gjort något moraliskt fel och för kärlek? Stora frågor…

En av de scenerna som jag tycker är absolut snyggast i filmen är i slutet då dom står under trädet och klär av sig nakna och älskar med varandra. Det är filmat långt ifrån, i silhuett och det knappt är något ljud…

ja just den scenen hade jag glömmt (hur jag nu kunnde de :S ), den var otroligt vaker, sagolikt och magisk. nästan FÖR perfekt och färgerna va fantastiska.

det är absolut inte "rätt" det huvudkaraktären gör, men man förstår henne. hon är desperat och det spårar tillslut ur.

Ok, jag måste helt hålla med om sättet filmen är gjord på, som färger, filmning, symetri, ljud med mera var väldigt vackert och djupt.

Även det här som Emelie säger om början och slutet med helikoptern var ganska kul att se, eller vad man ska säga.
Det gör så att filmen kändes väldigt genomtänkt på något sätt.

Men däremot tror jag istället att Filippo kanske inte alls fick svar på hur högt man kan flyga med en helikopter utan att den störtar, utan istället så prövade Fillipo och Phillipa detta nu i slutet, då de ändå inte hade något att förlora. För att ta reda på hur högt upp i himlen de verkligen kunde komma…. Spännande .

Vad jag saknade lite däremot var lite mer bakgrund om chefen på företaget. Just detta för att komma in i varför huvudkaraktären Philipa och medhjälparen Filippo gjorde som dem gjorde, speciellt då Philipa. Det var absolut inget man störde sig på utan, men för mig skulle motivet kännas ännu mer klart om det var något man fick veta lite mer ingående.

 /En annan av de sk "trevliga eleverna" ;)

Jepp. Jag funderar mycket på den där helikoptern, särskilt i kombination med filmens titel. Den lilla flickan som åker upp i hissen med sin pappa i början av filmen säger också något i stil med "Jag tycker vi åker för högt nu." Vad sjutton menas med det egentligen?

#4, Emilie, vad innebär "att flyga på gränsen"?

#7, Emily - tänkte du på några speciella färger?

Pernilla (#8)

 Tillexempel; Svepen över fälten i början, färgerna som skar av varandra.
Även när de sprang ut till det stora trädet och klädde av sig osv, som sades här ovanför…
Ja, listan kan bli lång :)

Det här med hissen och familjen och flickan som "klagar på höjden". Det kan ju mycket väl ha varit något genomtänkt av regissören, för att dra paralleller till himlen och hennes kanske skräck för att komma dit upp(?).. Kanske ett "Uppmärksamhets test" av regissören till tittaren… Isåfall klarade du det ;)

Eller så har det ingenting med filmens titel att göra.
Men ja, den frågan kan ju tolkas som man vill.

Jag var också med och såg filmen Heaven, som jag tycker är väldigt bra. Jag såg den för kanske ett år sen, men hade helt glömt bort den, så det var bara bra att jag fick se den på nytt :). 

Ni pratar mycket om färgerna i filmen, och jag håller med om att de var väldigt fina. Det blandat med att filmen utspelade sig i Italien (??), gjorde att det blev mycket mysigare att se filmen än om den t.ex. hade utspelat sig någonstans i England eller Skottland. (Varför den nu skulle ha gjort det?…)

Att filmen heter Heaven kanske har att göra med att Phillipa, och även Filippo egentligen är väldigt snälla personer, och att de bör komma till himmelen trots att de båda har gjort en väldigt ond sak. För "alla" vet ju att man egentligen kommer till helvetet snarare än till himmlen om man mördar någon.. Fast det kanske är en lite långsökt tanke, för det var förmodligen inte det regisören tänkte när han valde att sätta Filippo i en hellikopter-simulator i början av filmen…

#10 Är det alltså okej att mörda någon om man "egentligen" är en väldigt snäll person? Hur långt kan man gå och fortfarande vara en väldigt snäll person? För mig personligen tycker jag det är en jättesvår fråga. Vad tycker ni - och kan man se i filmen vad filmskaparen tycker? Jag är tveksam till det, lite beroende på hur man tolkar slutet.

 Varför försvinner helikoptern bara upp i himlen?

jag håller med om så mycket av det ni skriver.  Det var en väldigt speciel film. jag tyckte verkligen om att början och slutet på något sätt fick ihop så att hela filmen känndes som en cirkell eller boll. Slutet gjorde att man förstod början på ett annat sätt. Håller med Josefina att det var mysigt att filmen utspelade sig i Italien och att de inte pratade engelska. Det känns så vanligt.

Jag tycker att det är svårt att se vad filmskaparen tycker angående att mörda någon på de sättet som Filippa gjorde. Det var hemskt när hissen bombades, men man blev inte så värst förvånad. Även om det var hon som mördade så känndes det ändå som att man ville stå på hennes sida. Men jag tycker ändå inte att hon skulle behövt döda någon. En annledning till varför det inte känndes som att hon var dum som mördade var polisens koppling till det hela, de va lite skumma.

Var gränser går för snällhet är ju en väldigt svår och stor fråga helt beroende på olika tillfällen och händelser.
Är det okej att ta någons liv för att rädda någon annans liv?

#11 Ojdå, nej det var inte riktigt så jag menade när jag skrev så. Det är inte okej att mörda någon oavsett hur snäll eller dum man är som person. Jag menade nog snarare att filmen ville visa att Philippa är en snäll person som egentligenbör komma till himlen. Men nu gick det ju som det gick.. Men som sagt, det var nog inte regisörens tanke att döpa filmen till Heaven av den anledningen. Det var nog snarare bara en tanke som flög förbi hos mig när jag satt och skrev… Kanske heter filmen som den gör just för att filmen både börjar och slutar uppe i luften, och att det är ett passande namn som egentligen inte ens har någon mening utan bara är en snygg grej?

Egentligen förstår jag inte över huvud taget varför det är med helikoptrar och himmel i filmen. Jag kan inte riktigt hitta något direkt samband mellan det och huvudhistorien i filmen. Jag tror nog snarare att det är en snygg bi-grej som regisören tyckte var mysig och bra att ha med som en extrapryl. Kanske att det blir mer frihetskänsla i filmen tack vare det, och kanske har det med att göra att Phillipa och Filippo blev fria på slutet (eftersom himmel ofta förknippas med frihet).

Josefina (#14)

Jag tror helt klart att titeln och helikoptern har något med varandra att göra, annars känns helikoptern (speciellt helikoprter-stimulatorn i början) grymt onödig.
Eller jag hoppas iallafall att de har något med varandra att göra.

#8 (pernilla) jag menar..man flyger precis så högt som det går…mellan att störta och att överleva!

jag tror inte att de kom upp till guds himmel och allt blev bra på det sättet, alltås att de dog. Men de fick kanske någon slags frid och slapp undan den verkligheten de levde i. De kanske inte kom till något ställe som är bättre men för dem så var kanske allt bättre. De hade ju ändå varandra.

#17 Ellen, jag tror som du säger att för dem var allt bättre, så tänker jag också. Sedan är väl frågan om man tror att de dog eller inte, och det kan man ju ha olika åsikter om.

#16 Låter som en schysst men lite farlig livsfilosofi…

#14, #15 Man kan ha olika tankar kring hur helikoptrar och filmens tema hänger ihop, förstås. Jag tänker som så att i en film som känns såpass genomarbetad vore det lite underligt om det inte hängde ihop. Men för att bena ut detta, måste man förmodligen börja med frågan; Vad handlar den här filmen om, egentligen?

Ni har redan nämnt allt, nästan. Det jag tänkte väldigt mycket på i filmen var att det inte var sådär typiskt med t.ex musiken. Scenen under trädet skulle vanligtvis har varigt täckt av lugn stämmningsmusik men istället var det helt tyst, det vara bara vinden som hördes och jag tyckte det gjorde det mer verkligt. Det känndes mer naturligt och avskalat.

Man började tänka efter och jag kom fram till att om det är massa fin musik i bakggrunden så blir känslan förstärkt men det gör också att det blir som en fin idyll som det ofta är i film att allt är perfekt och just i scener där man älskar. Då känns det som att man inte riktigt tror på det. Vad som hände nu utan musik tycker jag var att det faktiskt kan vara perfekt i verkligheten också, dom ville inte luras utan så här var det. Man trodde verkligen på deras kärlek.

Tyckte också som ni andra att filmskaparen har gjort en väldigt smart grej. Genom att göra karaktärerna (Pilippa och Filippo) lika som bär visade att dom hörde ihop. Det blev undermedvetet tror jag att man kände att dom hörde ihop. Annars hade jag haft lite svårare för att förstå det eftersom jag länge tänkte att "varför blev hon kär i honnom bara sådär, om det hade varigt någon annan som räddat henne hade hon då blivit kär i den personen istället".?? Hade hon blivit kär i honnom även om han inte hjälpt henne??

Oj vad många intressanta inlägg! 

Vad har ni för tankar kring det Filippo säger när han ändrar flyktplanen? Han säger nåt i stil med att någon lärt honom att man ska ändra sig när alla andra tror att de vet vad som ska hända.

#19 Bra kommentar kring ljudet (och nä, det finns massor kvar att diskutera, oroa dig inte )  

Det är fler tillfällen då det blir tyst:
Explosionen i hissen är väldigt tyst för att vara en explosion.

På slutet när Filippo och Phillippa smyger in i helikoptern och det borde ha hörts dån från propellern och smatter från polisernas vapen, är det också tyst.

Hur tolkar ni det?

#20

Ja, jag uppfattade det som att Filippo förstod att allt kan hända innom polisen och att han anade att dom kanske lyssnat av cellerna och då för att dom inte skulle ta fasst dom ändrade allt i sista sekund.

#21 Som jag skrev tror jag att tystnaden är just att man inte ska få ett förstärkt intryck utan få göra det till sitt eget. Tolka det som man vill. Det blir mer verklighet utan musik som alltid passar till som deet är i dom flesta andra filmer.

#18…så borde alla leva…göra så mycket man kan..precis på gränsen för att få ut så mycket som möjligt av sitt liv..

när det gäller ljudet eller snarare tystnaden så håller jag med jennie #21 man får få sitt eget intryck. och man får själv bestämma om det är tregiskt glatt eller befiande…ingen sorglig eller tok glad musik berättar vad man ska tycka och tro.jag tycker det är ett välgigt vackert sätt att lyfta fram vissa scene, blir väldigt effektfullt och mystiskt!

Marie (#20)

Precis som Jennie säger så tror jag att Filippo anade lite att polisen skulle lyssna av hennes cell eller på ett eller annat sätt få reda på flyktplanen. Därför ändrade han det när ingen väntade sig det.

Pernilla (#21)

Just det här med helikopter-scenen, när de springer fram till helikoptern för att flyga iväg kändes mer praktfullt när ljudet var borta. Det är ju även så om man är fast besluten på något att man tänker så mycket på det så allt och alla runtomkring suddas bort… Precis som om tiden stannar.

#hmm. 21.

Man är väldigt van vid att det spelas massa musik vid tillfällen som dessa. Men en filmskapare vill väl komm med något nytt. Det var kanske därför det var tyst i dessa scener. Filmskaparen vill väcka tankar och att folk ska reagera. Och det lyckads han/hon med. De känns mera effektfullt och mer verkligt, man kan ta till sig det som händer och tankar som flyger runt. Det känndes nästan som att man kunnde känna deras hjärtan slå och deras andning.

Jag har verkligen tänkt jätte mycket på det här med att det är tyst. Jag tycker att det är extremt effektfullt. Vanligtvis så har man ju musik för att förstärka men när det är tyst i den här filmen så förstärks det ännu mer. Tysthet kan vara så läskigt för det är nästan aldrig tyst. När hjärtat slutar att slå blir det tyst och när man är död hör man inget därför tror jag att det är tyst när helikoptern åker upp och polisen skjuter och när bomben smäller i hissen. En annan sak vad gäler ljudet är att det vid flera tillfällen var tyst förtutom att man hörde pappersprassel, pennnan mot pappret eller ljudet från byxbenen som nuddar varandra som när hon går i korridoren i början och skall lämna bomben på kontoret. att föstärka sådana ljud tycker jag är jätte läckert.

Jag håller med, det var faktiskt riktigt annorlunda när det inte var något ljud under vissa scener, men på ett bra sätt. Man kan ju fundera på om det skulle vara annorlunda att se filmen om det skulle vara ett "spännande" ljud till. Jag tror att de som har sett filmen har sett den med olika känslor, med tanke på ljudet. Är det ett glatt ljud så blir man glad och är det ett läskigt ljud så blir man rädd. Men här får man helt enkelt bestämma själv. För mig kändes det hur som helst inte lika läskigt som det kanske borde ha gjort när poliserna skjöt mot hellikoptern, eftersom det inte var något sådant ljud.

Kan inte låta bli att lägga mig i lite.. Tystnad kan vara spännande! Tänk bara på vad musik vore utan pauser… Förmodligen väldigt orytmiskt.

En annan film som använder tystnad på ett otroligt effektfullt sätt är Saving Private Ryan. I scenerna när dom stormar Normandie och Tom Hanks karaktär hamnar i något slags chocktillstånd så tystnar musiken helt och allt ljud omkring honom blir dovt och långt borta. Det samma gäller när de filmar under vattnet.

Kanske ligger det mer sanning i "Tala är silver - tiga är guld" än man kanske tänker på…

#26

Linnea, bra skrivet!

Linneasj (#26) & johan (#28)

Kan inte göra annat än att hålla med.
Tysthet kan verkligen förstärka stunden.

Måste bara säga att det var en scen i filmen som var så snyggt framförd. Det var när dom klippte mellan kvinnan som lyssnar på bandspelaren samtidigt som killen spelar in medelandet till henne samtidigt som polisen avlyssnar henne när hon lyssnar på det.Det var alltså tre tidsperspektiv som spelades upp samtidigt och det var så snyggt tycker jag. Det är ju vanligare att man växlar mellan vad som händer samtidigt fast på olika ställen eller att man visar nutid och dåtid men nu var det tre perspektv som det klipptes mellan i ganska högt tempo. Ja jag kan inte säga något annat än att det var läckert.

Linnea - det tänkte jag inte på när jag såg filmen, men nu när du säger det håller jag med. Häftigt sätt att berätta på.

Jag håller med Linnea, jag blev mycket imponerad av filmens sätt att uttycka sig, slutet var absolut det bästa. Hela grejjen med att flyga uppåt mot himlen så högt det bara går, som man automatiskt kopplade till början av filmen var så himla känsloladdad och verkligen maffig.

Vad det gäller Maries fråga om varför Fillippo ändrade sin plan tror jag att han visste att poliserna antagligen kunnat avlyssna deras hemliga samtal, som var väldigt bra gjorda, och därför ändrar han planen för att kunna vara helt säker på att dom ska kunna lyckas utan problem.

Just de! Jag måste också säga att jag tyckte att filmen var väldigt speciell, många tysta stunder där man kunde låta tankarna flyga iväg och och flera gånger sätta sig in i deras situation, känna spänningen när dom var på flykt, gömde sig och kämpade. En bra film helt enkelt!

tänkte på det vi pratade om idag på lektionen..om att vara över och under, på vär ner eller upp. efter att filippa sprängt hissen stormar polisen in i hennes lägenhet. då ligger hon ner i sin säng i underläge med 20 beväpnade poliser ståendes runt henne med givären i högsta hugg och tittar ner på henne. Då ställer hon sig stålt upp och nästan tittar ner på poliserna.

hittade även på en sida om filmen att filmen enligt dem går ut på " What Would You Risk For Love?"…

oj vilken lång diskussion, skoj!

har inte läst hela .. men såg filmen för flera år sedan och vill minnas att jag verkligen gillade den. det jag främst minns är att den var väldigt vackert gjord.

#35 Intressant! Tycker du att det är det filmen handlar om?

#37 det var nog det, " What Would You Risk For Love?" som jag tänkte på först…men sen när vi började om högmod så håller jag ju med om det med.. så jag måste nog säga att jag tycker att den handlar om båda två!^^

På något sätt så riskerar fillipo ganska mycket av sitt liv, bland annat yrke, familj… men man kanske kan säga att om man fokuserar på honom så handlar filmen om  "What Would You Risk For Love?" men om man fokuserar på fillipa så är det mer om högmod. lite oklart vad jag menar kanske, men ni kanske förstår…  de gör sakerna av lite olika anledningar, fast ändå tillsammans.iaf på slutet.

absolut! jag menar inte att det är en av dem… jag tycker oxå att det är båda två…och det finns säkert fler!

Ett citat som skulle kunna sammanfatta hela filmen ganska bra är "Hur högt kan jag flyga?" som Filippo (antar jag att det är?) säger precis i början när han sitter i en flygsimulator säger att "ifall det här vore på riktigt skulle du inte kunna flyga sådär högt".

Hur högt kan man flyga? Med tanke på att både Filippo och Filippa lever ett ganska högt spel under hela filmen så är väl antagligen svaret ganska högt. Med tanke på att under den tid som filmen håller på så hinner den innehålla både explosioner, polisjakter, hårda förhör, mened, medhjälp till brott, bilstöld, helikopterstöld och slitage mellan gamla vänner och släktingar.

Ja jag tänkte på det där som vi pratade om med högt och lågt och så tänkte jag på den scenen när dom åker tåg. Då får man se tunneln som en liten ljusprick med mörkt runt om king och sen blir tunnel hålet större och större tills tåget kommer ut ur tunneln. Jag tror inte att den scenen var placerad där brara för att det var estetiskt skit snyggt utan jag tror att det handlar om att ta ett språn ut i livet eller ett språng när det gäller ett beslut eller ett vägval. Till exempel som att från det att Filippo träffar Filippa första gången och tills det att han bestämmer sig för att hjälpa henne det går så himla sanbbt. Han beatämmer sig liksom med det samma fast en det är världens risk. Filippos pappa gör ju likadant eftersom han direkt bestämmer sig för att hjälpa dom och att släppa taget om filippo. Det är ju liksom inte bara risk som i riskabel handling för att man kan åka fast eller dö eller bli ledsen utan det är även risk som i att det är fruktansvert läskigt att ta beslut ibland. Kvalet mellan att lyssna till hjärtat eller hjärnan eller magen. Ja det är fantastiska frågor som den här filmen väcker om man tänker efter.

#42 Det där är jättespännande. Man kan tolka tunneln på olika sätt. Själv blir jag litet klaustrofobisk av den och tänker "finns det ingen annan utväg"???

Mycket är redan sagt om filmen… men det jag skulle vilja säga är att jag tyckte det var en vacker film. Det var inte en sådan film där man sitter och kollar på klockan men det kändes ändå lite segt, det hände inte så mycket. Sen så var det väl ingen slump att de hette Fillipo och Filippa, att hon rakade av sig håret så de såg ut som de skulle kunna vara syskon… man såg att de hörde ihop.
Något som jag tyckte om med filmen som jag nog aldrig har sett eller rättare sagt inte hört förut var tystnaden i filmen, att det inte behövs massa känslomässig musik utan kanske bara vinden som susar eller bara helt vardagliga ljud som du hör varje dag. Något som jag tyckte kändes konstigt var när hon sa till Filippos far att hon älskade honom, det kändes som hon gjorde de bara för att han hade röddat henne som att hon kände att hon stod i skullt och älskade honnom eftersom han älskade henne.

#43 Ja precis en panik känsla för hur det ska gå och vilken väg man skall välja. Sen kan det ju handla om panik känslan över att man inte vet om det valet som man gjort verkligen är rätt eller är det bästa. är det här rätt val för mig eller inh omgivning? Ja spännande är det. man kan bli hur djup som hällst.

Överlag så är ju "Higher" en ganska udda film, vilket ur min synvinkel är en bra sak. Inte för att man ska kunna verka pretentiös och säga att man står över simpla Hollywood-filmer, utan för att de ger en nåt att tänka på.

 Jag antar att det med största sannolikhet är nämnt i diskussionen, men det är SÅ många existensiella frågor som tas upp i filmen. B la som Emelie nämnde i inlägg #35, "What would you risk for love?", men givetvis många andra frågor. Såsom t ex om vem som har rätt att bestämma om vem som ska leva eller inte? Helgar ändamålet medlen ifall det är en ond människa, som enligt någon förtjänar att dö, som dödas?

Man kanske ska börja sätta sig in i filmdisskussionen innan man glömmer bort filmen helt, fats egentligen är det inte så svårt eftersom det var en väldigt speciell film med många bra inslag. Jag håller verkliegn med Magnus med att et är bra att göra lite mera udda filmer så att man får något annat att fundera på och inte bara kolla på alla så egentligen förutsägbara filmer. Jag tänkte på det Marie sa på en lektion om att mycket i filmen blev precis tvärtemot om mdet man egentligen trodde skulle hända. Själv blev jag helt kär i slutet, jag fick en konstig känsla i magen för att jag satt och beredde mig själv på ett jättestort BANG som var menat att skrämma tittarna men så blev inte fallet, iställe blev jag så konfunderad och bara tänkte "vad händer nu då?" an kunde också koppla ihop många scener med varandra i filmen, till exempel början och slutet och att man förstår att det är Filippe som är piloten m.m

Jag gillar den röda tråden i filmen som man kan se, den jag syftar på är hellikoptern. Filmen börjar och slutar på samma sätt, i en hellikopter. I början på filmen så lär sig Fillipo att flyga hellikopter och i slutet så får man se hur de två rymmer tillsammans i en hellikopter. Det var bland det bättre i filmen.

#47

Jag håller med, man satt och väntade på ett stort bang. Men de kom aldrig. Trodde att helikoptern skulle sprängas när den väl var uppe i luften. Men den bara försvann väldigt lugnt. Allt i filmen va väldigt lugnt och stillsammt. Även när det hände dramatiska saker så känndes det inte som att dem var gjorde för att det skulle vara massa konstiga actionfilm överdrivna saker. Uten man gjorde dem väldigt realistiska. Precis som att det inte var massa påklistrad musik vid såna tillfällen där de brukar vara det.

#49 Jag håller inte riktigt med om att allt var lugnt och stilla. För man satt ju där och var nervös över att dom skulle åka fast. Som när hon går in i det där badrummet och städerskormna kommer dit eller när hon skjuter "boven" eller när hon precis har planterat bomben och man inte vaet vad som ska hända. Sen var jag nervös att dom andra polisera skulle upptäcka filippo när han hjälpte henne i början men det oväntade var ju att dom gjorde det men inte blev arga utan bara lät det ske för att dom ändå skulle åka fast. filmen är ju stillsam i de mån det är omvänt att när det är dramatik så är det tyst eller stilla. men den är ändå daramatisk och man sitter coh är nervös och det tyder ju på att man kan framkalla dramatik och spänning på väldigt olika sätt. Det här sättet gillar jag!

#50 Fast jag menade aldrig att man inte kände någonting, eller att allting gick förbi en utan att man blev nervös. Åhh jag hittar inte ord… Men jag mena att den va annorlunda därför att den känndes lugn, fast ändå på ett dramatiskt sätt. Att det var dramatiskt på ett lugnt sätt.

Även fastän en av de stora poängerna med filmen (som har blivit nämn ett par gånger) är att handlingen i filmen är menad att vara tvärtemot vad man anser vara "vanligt" i filmvärlden, så känns det ändå som att filmen ibland anstränger sig för mycket för att vara annorlunda. Flera gånger kom ju flera typiska "jag-vet-att-det-kommer-hända-det-som-är-tvärtom-mot-det-jag-tror-kommer-hända-just-för-att-de-som-gjort-filmen-förväntar-sig-att-det-jag-tror-kommer-hända-kommer-hända-ögonblick".