Läs inte om ni ska se filmen eller ej vill ha vissa 'avslöjanden'.

Såg denna härom dagen med ganska höga förväntningar utifrån massa olika recensioner jag läst. Blev dock väldigt besviken. Vad var egentligen bra med denna film?

Handling/Manus - obefintligt (det har jag över lag inga problem med mer om detta nedan)
Karaktärer - ointressanta, oengagerande. Har filmen ingen direkt handling måste de skapa karaktärer man finner intressanta och blir engagerade i, det anser jag att de ej lyckades med. Fann ni något i karaktärerna jag missat? Kanske han som var olycklig o tog livet av sig, men hur mkt behandlades det egentligen?
Dialog - trist, gav inget. Samma här, en film utan direkt handling kan lyftas av en rolig/intressant/betraktande dialog, det fanns inte heller enligt mej.
Skådespelarinsatser - pja … det var väl inga skådiar med i filmen? alltså det var bara kompisar utan skådiserfarenhet om jag förstod rätt … vilket märktes. Några föräldrar tycker jag dock var schyssta.
Foto - det var ok. emellanåt vackert, poetiskt det gillade jag.

Allt som allt tycker jag den hade några skojiga/bra betraktelser av falkenberg och huvudpersonernas omgivning .. det gillade jag. Ibland var den poetisk, vilket var bra emellanåt, ibland trist. Det är inget nytt grepp att filma som en dokumentär med matta färger o skakig kamera men ibland funkar det. Här gjorde det väl det måste jag erkänna .. men överlag blev jag väldigt besviken på filmen. Filmer utan direkt handling som driver den måste ha bra dialog och intressanta karaktärer, det hade inte denna.

Några andra som sett den och har tankar?