analyserar aldrig filmerna, väcker de känslor så gör det, då kanske det blir nån form av 'analys' fast inte direkt medveten.

läste en skoj recension av dekalogen? (de tre filmerna av den franske regissören, vita-, röda- och blå filmen) där nån sågade dessa då det var så mkt och fånigt jobbig symbolik hela tiden, undrar om det var hans wiklund som skrev den .. ?  har inte sett nån av dessa själv.

Jag brukar analysera de filmer jag ser till en viss grad, men jag är inne på ungefär samma linje som er två. Filmen måste på något vis väcka känslor och underhålla mig. För hur kul är det egentligen att analysera budskap och teman i en film om den ändå inte berör särskilt mycket. Den må då vara hur mycket filmkonst som helst, känslan om en film är bra eller inte brukar jag få antingen direkt när jag ser filmen eller direkt efteråt.

En annan film som kanske inte är så "djup", men ändå har en del symbolik, är den animerade "Iron Giant". Framför allt är det en riktigt bra film, men den håller helt klart måttet att analyseras och diskuteras.

En bra film kan vara djup för den som vill det och helt utan symbolik för den som föredrar det. Lite som boken Alkemisten.

Jag tycker faktiskt att animerade "Spirited Away" hör till de djupaste filmerna jag sett. Känns som att det ligger en djup symbolik över hela den rullen…

// staffan

#3: Barnen älskar den. Det är något med den som jag har svårt för. Jag vet inte vad det är.

Vänliga hälsningar

Niklas

#1: Dekalogen är _tio_ relativt korta (<1 timme) filmer baserade på de tio budorden. De tre filmer du nämner är just tre och har inget med Dekalogen att göra förutom att de är gjorda av samme regissör, _polacken_ Krzysztof Kieslowski.

Två av filmerna i Dekalogen har f.ö. gjorts i längre versioner och bägge tillhör mina absoluta favoritfilmer - A Short Film About Love och A Short Film About Killing.

#3: Sprited Away är kanonbra och långt ifrån ytlig. Det mest fascinerande är väl annars att det inte känns som att den är tecknad överhuvudtaget…

#3 Jag vet precis vad du menar, Niklas. Jag känner igen den känslan från när jag såg Spirited Away. För mig handlade det i viss mån om att jag BRUKAR kunna förstå och analysera sagor så förbannat bra, men den här går jag bet på. Jag kan inte resonera kring den, för jag har inte… måste tänka här… den kulturella bakgrunden tror jag? Jag är inte van vid att sagor är så äckliga och smygande som den här är på sina ställen (jo, det är en fantastiskt fin film, men den är läskig också). Jag är inte van vid såna här gudar. Det gjorde det jobbigt. Jag FÖRSTOD ju inte, som jag brukade?!

Sedan insåg jag att man inte behöver förstå så mycket utan att man faktiskt bara kan få hoppa på tåget och njuta av färden. Och det den säger säger den till mig på ett djupare plan, och det behöver man inte alltid beskriva i ord.

3# Spirtied away var riktigt grym och det känns som att det har något att ge även efter jag sett den 4(5?) gånger på bio ;)

Kieslowskis röda, blå och vita filmer är väl bra exempel på filmer som är både njutbara att se och njutbara att diskutera efteråt.

En film jag diksuterat en del, älskar, men aldig förstått riktigt är Kubricks "2001 - A space odyssey". Jag tror inte någon film påverkat mig som när jag såg den första gången. Jag var 18 tror jag, visste inte riktigt vad jag valt för film att se, och var på bion utan sällskap. Wow!

En film är ju som en tavla, vissa går rakt in i kroppen. Blow-up är en av de mest fantastiska filmer jag sett. Jag älskade den redan innan jag analyserade sönder den. Den är så vacker och mystisk, men ändå så enkel. Färgerna, kläderna, de korta replikerna… Jag blir mätt som på rabarberkräm efter att ha sett den.

Vore kul att veta om fler än jag gillar den, trots att Oskar inte gjorde det.

Blow-up är en intressant (och bra) film i all sin enkelhet. Fotot och scenografin är läcker, samtidigt som styryn känns trovärdig trots (tackvare?) att den är litet skruvad. Slutet är intressant trots att det är så enkelt. Helt klart en charmig film som fler bombastiska Hollywoodregissörer borde kika på så att de kan se att små medel räcker ganska långt. Häftiga effekter är överskattat! :-)

Blow-up behöver man inte analysera. Den sätter igång flera tankebanor när man ser den. Det tycker jag räcker långt… :-)

Analysera film har jag aldrig varit mycket för men jag är ändå kräsen när jag väljer filmer. En film måste ha något nytt att tillföra mig och stimulera min hjärna på något sätt.

11# Har du någon liknande film att rekomendera?