jag vet faktiskt inte! jag har funderat över detta flera ggr, varför gillar man/jag filmen egentligen?

det kan vara smådetaljer man gillar, eller så gillar man inramningen …  nån skådis som gör ett superjobb .. en dialog som tilltalar en … lyckas man med alla olika delarna blir det den femma =)

Jag tror att det till stor del handlar om att man kan relatera till det som händer. Filmer som inte gör det brukar inte vara så bra. Det är därför olika personer kan ha helt olika uppfattning om samma film.

Vänliga hälsningar

Niklas

Tror även att förväntningarna spelar en stor roll. Även om man ser en film flera gånger så är det oftast det första intrycket som är starkast. Det är svårt att ändra uppfattning. Så har man skyhöga förväntningar på en film och den inte riktigt lever upp till det så är det lätt att man är för kritisk och totalsågar filmen. Men skulle man sett filmen utan några förväntningar så kanske man skulle antagligen tyckt att den var ganska bra. 

Oskar

#3: Bra poäng Oskar.

Många filmer har förstörts pga att jag antingen blir för nyfiken och kräver att få veta FÖR mycket av vänner som redan har sett filmen, eller blir tvungen att lyssna på högljudda tunnelbaneresenärer som diskuterar både början, mitten och slutet på en film man är på väg till biografen för att se.

Å andra sidan funkar jag precis likadant omvänt, dvs har jag hört att en film skall vara totalt värdelös, blir mitt betyg i de flesta fallen minst godkänt. Man har inga som helst förväntningar och kan därför inte bli besviken.

#2: Jag tror också att en film som man kan relatera till oftast tilltalar en mer, men likväl så kan filmer man helt saknar relation till också gro ett intresse, och därmed vara än mer givande.

Personligen har jag en förkärlek till romantiska komedier och massproducerade Hollywood-action rullar :)

Att ta del av imponerande miljonbeloppseffekter där storyn skyms av retouchade hotties med repliker som kan framkalla utslag, det mår jag bra av att se.

Eller att se en Adam Sandler/Ben Stiller/Vince Vaughn göra bort sig totalt inför en fantastiskt vacker dam, för att en timme senare leva lyckliga i alla sina dagar, det mår jag bra av att se.

En film skall underhålla. Det gör inte en skräckfilm/rysare som får en att sitta på nålar med ett dyblött armstöd när 1.5 liter handsvett har lämnat kroppen.

Djupa/tänkvärda filmer har jag ingenting alls emot, men hoppas alltid att boken finns i bokhandeln för att få ut en maximal upplevelse ur ett bra tema.

Nej, jag säger mer Pixar-produktioner, Austin Powers, 50 First Dates, How To Loose A Guy In Ten Days, och valfri påkostad actionrulle till folket! :)

Hej förresten. Mitt första inlägg. Kan bli trevligt detta :)

#4: Jag är visserligen inte värd här, men hej och välkommen då!

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag har börjat låna filmer på biblioteket, DVD. Utbudet är inte enormt och man får hålla sig till några få titlar. Mycket skumt vid första anblicken men väl efter att ha sett filmen så har filmerna varit väldigt bra. Det blir filmer som vi normalt inte skulle hyra.

Hälsningar

Robert

#0 Stefan

Hur en film mottas hos en person beror självklart på personen själv.

Om samma person hatar splatter så funkar inte det.

Om samma person hatar romkom så funkar inte det.

Om samma person utsätts för splatter ett antal gånger så förutsätts att denne successivt börjar gilla splatter-movies. Samma grej som folk som har arachnafobia utsätts för spindlar.

Om samma person utsätts för romkoms ett antal gånger så förutsätts att denne successivt börjar gilla romkoms. Samma grej som folk som har arachnafobia utsätts för spindlar.

Vid någon punkt bör denne person anse att dess tidigare leverne som splatter-movie/romkom-antagonist ter sig löjlig och resultatet blir:

En person som kanske inte älskar men accepterar splatter-romkom. En genre som jag hittills inte sett på biodukarna. Men vore kul att se.

Häpnaden är givetvis en kortsiktigare fluktuation i den tidigare samlade kunskapen. En trigger för att öka på kunskapen.

Jag kan inte räkna upp en enda rulle som berört mig extra starkt. Skälet till det är förmodligen att en eventuell häpnad snabbt ackumulerats till den samlade kunskapen.

Jag vet, astråkigt men det är ett pris jag får betala när jag bli äldre. Nej, ska jag beröras lite extra måste denna beröring vara exceptionell tror jag. Min tid för cinematiska rus är över men det betyder inte att jag inte häpnas. Diskussionen övergår till häpnadsgrader.

Här finns alla möjligheter.

Varje person i olika stadier berörs av livet. Jag har som kanske bekant redan listat och skeppat den musikaliska delen. Den filmiska är svårare eftersom den är svårtillgängligare. Om jag ska välja någon rulle får det bli "Quest For Fire" aka "Kampen om elden". Kolla in denna vid tillfälle! C