Ja, det lät ju muntert. Jag tror jag hoppar över den 😶

Jag håller med #1 och tror jag hoppar den. Känns lite väl eh…nära för att kunna se en film om eländet.

Det känns (för mig i alla fall) som att det räcker med att leva i denna nya verklighet där jag har anhöriga i riskgrupper och oroar mig för deras säkerhet.

Rent spontant…nä!
Katastrof och zombie-filmer är underhållning för det är så långt från verkligheten. Var iallafall det.
Nu känns det väldigt nära och otäckt. Kan ju lika gärna vara våran sanning 2024.
Fast om den hade kommit för ett år sen är jag däremot ganska övertygad om att jag hade sett den. Älskar ju såna filmer egentligen. Vill dock inte medverka i någon.

#3 Precis…lite väl nära verkligheten. Innan allt det här eländet började hade jag nog inte tvekat att se den (ser ofta den typen av filmer annars), men nu känns det som sagt inte riktigt lika lockande längre.

#3 Den har ju typisk "Resident evil" vibe.
Peter Stormare är med också.

Jag tänker se den i alla fall.
Tycker sådana här filmer ändå lyfter intressanta tankar och perspektiv.

Den här filmen är inte "värre" eller mindre verklig än alla dom filmer som finns om katastrofer, terrordåd, förintelsen eller Rwanda.

Kanske till och med skulle vara nyttigt för en del att se den här filmen.

#6 Näe, det är sant att den inte nödvändigtvis skiljer sig från den typen av filmer som du räknar upp.

Skillnaden för mig är dock att jag inte personligen upplevt ex. förintelsen…hade jag gjort det hade jag troligtvis haft samma känsla som nu. Att jag redan levt med den hemska verkligheten och inte känner behov av att se film om samma eller liknande elände.

Jag tycker att det är jätteintressant att se dokumentärer osv. men då ska det gärna vara långt ifrån min egen verklighet…annars känns det lite för nära och lite för jobbigt. Känner lite samma med denna film.

Kanske kommer jag se filmen när allt detta elände ligger långt bakom oss…om det nu kommer en sådan dag; men nu känner jag inte att det lockar alls.

Grejen är väl att att ändra katastrof-filmer spelats in efteråt. När tid har gått och man har facit i hand om hur det hela slutade.
Det här är mitt i själva händelsen. Det där kanske är så Usa ser ut när filmen släpps.

Ja tur att vi alla är olika med olika åsikter 🙂
Respekterar era val och förstår hur ni tänker även om jag inte ser det på samma sätt. Finns så mycket annat att se!

Tror inte att jag skulle ha velat se den ens innan pandemin bröt ut, men nu? Nää. Känns för nära, och katastrof-filmer har aldrig roat mig.

Jag har nyligen sett första avsnittet av den nya säsongen av Grey's Anatomy och det handlade om covid-19 och ärligt talat var det urtråkigt. Så jag vet faktiskt om mitt intresse skulle hållas uppe om jag började se på en sån här film. 🤔Men jag lär säkert se på den ändå.

#11 Se där!
Jag följer inte Greys längre så har inte sett. Tycker dom, som andra i tråden uttryckt, att det är ligger för nära inpå att ha filmer/serier med temat covid för att det ska kännas OK att titta på?

Efter ett halvår och en vaccinering var filmen som vilken katastrof-film som helst. T.om lite snällare än vad man är van vid. Lite ologiskt tänk får man dock stå ut med.
Men Peter Stormare och Demi Moore tillsammans är ju lite kul.

#13 Härligt att den gick att se ändå, vilken kontrast mot när tråden skapades.
Jag har inte tagit tag i att se den än men ska göra det.

#34 Var faktiskt väldigt tankeväckande vilken skillnad på hur jag kände det då tills nu.