2005-09-09 01:54 #0 av: Stefan

Efter succén med A Beautiful Mind är nu regissören Ron Howard och skådespelaren Russell Crowe tillbaka med dramat Cinderella Man. Har de lyckats ännu en gång?

Cinderella Man baseras på verkliga händelser och utspelar sig i USA under 1930-talet. Tänk er en välmående och optimistisk nation, ett möjligheternas land. Helt plötsligt inleds den värsta depressionen genom tiderna med en börskrasch och en ekonomi som skjuts i sank. Miljontals människor ser sina besparingar och arbeten försvinna i tomma intet och de närmaste åren går i massarbetslöshetens tecken. Med detta som bakgrund får vi följa Jim Braddock som strax före depressionen var en lovande lättviktsboxare med framtiden utstakad. Ett flertal skador sätter dock punkt för karriären och när väl depressionen slår till får han se sin familjs besparingar försvinna och helt plötsligt består varje dag om en kamp för överlevnad.

Genom en rad tillfälligheter får Braddock helt plötsligt en andra chans att återuppta sin karriär som boxare, det enda riktiga yrke han någonsin haft. För honom själv handlar det om en kamp för att skapa en dräglig tillvaro för sin familj, men han väcker även hopp och en gnista hos tusen och åter tusen fattiga människor i arbetarklassen och blir något av en folkhjälte för dem.

Jag visste inte mycket om filmen i förhand, mer än vilka som medverkar och att det är ett boxningsdrama. Jag kan dock garantera att de som gillar boxning får behållning av filmen då många välgjorda scener utspelar sig i boxningsringen. Man ska dock inte avskräckas även om man inte är så förtjust i sporten som sådan. Faktum är att mot slutet av filmen så satt i stort sett hela salongen och levde sig in i matcherna med högljudda "neeeej" varvat med "oooooh" och "aaa, kom igen!".

Förutom själva boxningen så ges det gott om utrymme för att visa Braddock´s liv utanför ringen vilket skapar en väldigt bra kombination av nervpirrande actionscener varvade med gripande händelser. I bakgrunden skymtar kontrasten mellan fattiga och rika, man får i korta ögonblick se välbärgade familjer komma ut från Hotel Ritz i välskräddade kläder, för att i nästa stund se ringlande köer in till statens socialkontor.

Ron Howard har i intervjuer förklarat att hans ambition med filmen framför allt är att visa hur folk levde under den här tiden. Vi har en förmåga att glömma snabbt och det är i dag inte många som vet hur illa det verkligen var under depressionen.

 

Cinderella Man

Är det då en bra film? Absolut! Jag kan visserligen tycka att det känns något förutsägbart och tillrättalagt. Känslosamma scener finns det gott om och det kan för vissa innebära att det känns överdrivet och kanske lite löjligt. Själv är jag svag för filmer där regissören flirtar med ens känslor, även om det ibland kan kännas uppenbart, men är det välgjort och relevant för filmen fungerar det alla gånger. En del scener är starka och får en att tänka hur man själv hade agerat och framför allt hur man själv hade känt i en liknande situation.

När det gäller skådespelarna tycker jag att Renée Zellweger gör vad som förväntas i rollen som Mrs. Braddock, men känns ändå inte helt rätt av någon anledning. Däremot gör Paul Giamatti, som senast sågs i Sideways, en riktigt bra biroll som Braddock´s tränare. Framför allt är detta dock Russel Crowe´s film. För varje film han medverkar i har han blivit mer och mer av en favorit hos mig och även här gör han en rolltolkning i paritet med t.ex. The Insider och A Beautiful Mind. Det var faktiskt Russell själv som kom med idén till Cinderella Man, då han fascinerades av Braddocks livsöde och hans kamp för sin familj. En kul detalj är för övrigt att Muhammad Ali´s tränare gör en liten biroll i filmen.

Som avslutning citerar jag Russell Crowe. "För mig räcker det att veta att jag väcker känslor hos publiken. Det är så långt min ambition sträcker sig."


Med Cinderella Man lyckas han med sin ambition och har återigen gjort en sevärd film.

 

Cinderella Man har biopremiär 16:e september.

 

>> Diskutera filmen.

Poster

 

 

 

 

 

 

 

Relaterade länkar

 

Av: Stefan

Datum för publicering

  • 2005-09-08